Det är en jävligt jobbig grej det där med obesvarad kärlek, att älska någon av hela sitt hjärta utan att få sina känslor besvarade. Även om man tycker om en person, och man är inte riktigt säker vad den personen tycker om en själv, så tycker jag att det räknas till obesvarad kärlek det också. Man känner sig så liten, inte så betydelsefull, för man vill så gärna betyda så mycket för den personen. Man gör allt för att den personen man älskar ska känna likadant, men om den personen man älskar kanske inte älskar tillbaka och när man väl inser det så hamnar man i en depression som heter duga.
Jag säger inte att jag har obesvarad kärlek, jag är har nog bara lite ensam.
Desperat kanske? (Nja inte direkt funderar lite om allt bara.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar